Spinneriverksamhet

“Kjell Bertuna” förnekar sig inte (vilket i och för sig inte är något nytt)

Storsatsningen på jobben har naturligtvis upprört den moderata maktalliansen som antyder att det rör sig om simpelt valfläsk. Men varför begränsa kritiken till sysselsättningspaketet? Hela det socialdemokratiska regeringsinnehavet är väl att betrakta som ett enda gigantiskt stycke valfläsk? Hör bara: Ramstarka statsfinanser, historisk låga räntor, obefintliga prisökningar, fallande arbetslöshet, stigande sysselsättning, störst reallöneökningar sedan 60-talet, bäst ekonomisk utveckling enligt EU, näst bäst välfärd enligt FN. Allt detta har s-regeringen pådyvlat väljarna i syfte att sitta kvar vid makten. I sanning skandalöst! Den ansvarsfulle väljaren bör naturligtvis avvisa detta lömska valfläsk och istället rösta för en genuint borgerlig politik med 500 procentiga räntor [sic!], massarbetslöshet och statsfinansiellt sammanbrott.

Inte en referens så långt ögat kan nå, men det kanske blir enklare så. Rent övergripande kan det ju vara bra att påpeka att den politik som förts de senaste åren och när detta har uppnåtts inte är av klassisk socialdemokratiskt snitt. Sedan tanken om full sysselsättning övergavs till förmån för lågt och stabilt penningvärde, som skulle uppnås tillsammans med fristående centralbank och budgettak, har den svenska ekonomin varit bra mycket mer stabilare än förut. Av någon anledning nämner socialdemokratin detta faktum väldigt sällan. Och dessutom kan man knappast komma dragandes med något borgerligt spöke eftersom även om man antar att de var skyldiga till 90-talskrisen så möjligheten att idag att ställa till med något liknande i det närmaste obefintlig. Två reformer som i så fall måste göras först är att avskaffa budgettaket och ställa centralbanken under politisk makt, något som idag endast en och annan socialdemokrat och Vänsterpartiet vill.

Så om Kjell Bertuna ska jubla över sådant som “ramstarka statsfinanser, historisk låga räntor, [och] obefintliga prisökningar” kanske han också bör berätta att det är uppnått under en tid då Socialdemokraterna fört en ekonomisk politik som rent historiskt är något helt annat än typisk för socialdemokratin.

Och om arbetslösheten faller och sysselsättningen ökar så finns det annat att förklara. T.ex. varför, enligt SCB, sysselsättningen i absoluta tal legat still de senaste 5 åren och i relativa tal sjunkt under samma period. Arbetslösheten har förvisso sjunkt något det senaste halvåret men man bör nog förklara för AMS att arbetsmarknaden är något annat än “svag”.

I övrigt kan man ju fundera över om EU verkligen håller med om att Sverige har den bästa ekonomiska utvecklingen och vilken nytta man har av bristfälliga välfärdsmått.

Sedan kan man ta itu med den socialdemokratiska historierevisionismen som säger att Socialdemokraterna inte hade något med 90-talskrisen att göra. Att sysselsättningen började minska och arbetslösheten öka innan de borgerliga kom till makten och långt innan deras första budget implementerades är i så fall konstigt. Och man kan ju försöka ignorera att fastighetsbubblan berodde på att Socialdemokraterna hade avreglerat finansmarknaden utan att för den skull ta bort räntesubventionerna som gjorde det mer eller mindre gratis att låna pengar. Konstigt nog verkar de som är oberoende av socialdemokratin ha en annan syn på verkligheten än Socialdemokraterna.

Men, jag ska inte skriva mer nu, vill ju inte förstöra någon socialdemokratisk festyra.

Read Full Post »

Blind inför det nya?

Lotta Grönings inlägg om Svenskt Näringslivs kommission är ganska konstig.

Svenskt Näringsliv och Urban Bäckström har presenterat sin kommission som ska stärka näringslivet. Eller rättare sagt industrin som för närvarande bara utgör en bråkdel av Sveriges samlande företag.

Jag har ingen aning om vad det ska betyda. Att kommissionen syftar till att stärka industriföretagen? Att kommissionen endast består av förtagare inom industrin? Att det bara är en bråkdel av företagen som kommer att gynnas?

Gröning måste tittat i någon kristallkula och föresett vad kommissionen kommer fram till. Gårdagens möte i Värnamo, som jag personligen besökte, var ett upptaktsmöte och en första hearing av åtminstone 6 som är planerade. Om jag förstod rätt skulle en slutrapport presenteras i maj nästa år vid Svenskt Näringslivs stämma.

Om det nu endast är “industrimagnater” som gynnas av kommissionens arbete så är det en mycket lustig strategi de använder sig av. I kommissionen sitter det sex företagare, där den mest kände är Jens Spendrup. Bland övriga namn märks sådana industriikoner som Signhild Arnegård Hansen, vd för Svenska Lantchips, och Johan Sjöberg, ägare av Svenssons Möbler i Lammhult.

De företagare som utfrågades igår tillhör verkligen gräddan av Sveriges industrielit; bland annat Helena Gill-Lundberg från Accretio Inredning & Design (om jag minns rätt, 7 anställda) och Andreas Krona från Callo AB.

Om Gröning hade medverkar på mötet så hade hon hört att vad de företagarna önskar sig mest är sådant som de stora företagarna, och som i det korporativistiska Sverige har goda kontakter med de styrande, aldrig behöver oroa sig för att förlora.

Trygghet i deras verksamhet. Antingen om det gäller attityder gentemot företagande som sådant, eller om det gäller lagar och regler som gör småföretagen utsatta, eller om det gäller möjligheten att växa om viljan finns.

Socialdemokratin har ända sedan saltsjöbadsavtalet erbjudit industrimagnaterna en gräddfil, och ofta på småföretagarnas bekostnad. Wallenberg får inga telefonsamtal innan klockan sju på morgonen om att någon anställd inte kan komma till jobbet, och även om han fick det så behöver han inte oroa sig. Men för småföretagen är oron en del av verkligheten.

Ska vi skratta eller gråta. Jag tror jag gråter. Vad är det frågan om egentligen? Tror Svenskt Näringsliv på allvar att den svenska industrin ska kunna konkurrera ut låglöne länder i öst? I Kommissionen sitter företagare från Gnosjö med, De borde veta att stora delar av Gnosjö redan har flyttat till Kina.

Den som är fast i ett gammalt tankesätt är Lotta Gröning. Det handlar inte om att konkurrera ut utan att om konkurrera med. Och det är i högsta grad möjligt vilket också fram under gårdagens möte. Som Andreas Krona uttryckte det; konkurrens är antingen en möjlighet eller en fara, Andreas såg det som en möjlighet. Men då måste han också få friheten att möta konkurrensen och kanske till exempel slippa regelverk skrivna på fikonspråk och som i slutänden inte medför någon större förbättring för någon. Återigen, storföretagen påverkas inte alls i samma utsträckning som småföretag av invecklade regelverk. De har ofta resurser att tillgodose kraven som ställs och inte sällan är lagar och regler en konkurrensfördel just för de med resurser.

Ligger ditt företag på randen av överlevnad så har du inte råd att anställa någon som kan sätta sig in allt politikerna föreslår, än mindre att anställa en lobbyist som kan ge fördelar åt just dig.

Det som de småföretag som igår för en gång skull fick göra sig höra önskar är inget annat än ett systemskifte. Det handlar inte, som Lotta Gröning påstår, om att återskapa ett samhälle. Det handlar om att skapa ett nytt där alla företag oavsett sektor och kontakter med den politiska makten får en ärlig chans. Den dag Ann-Marie Karlsson, ytterligare en av dem som medverkade på gårdagens hearing och som sysslar med missbruksrehabilitering, slipper oroa sig för vänsterns dubbelmoral, då har vi förhoppningsvis kommit en bit på vägen.

Read Full Post »

Hur tänkte du nu?

Inte bara är marknadsreformer skulden till matbristen i Nordkorea, det är det även i Niger. Enligt Washington Post i alla fall:

It [the famine] is the result not only of food shortages but a host of other problems, including vendor profiteering, a government policy shift toward a free market, and a decline in the traditional culture of generosity that once helped communities in Niger survive cyclical periods of scarcity.

Och så dagens frågor; kan någon komma på vilket ekonomiskt system som avskaffat matbristen i de länder som inför just detta system? Och vilket system har bibehållit, och i vissa fall förvärrat, matbristen?

[via Café Hayek]

Read Full Post »

Peta inte i jobben

Om telefonen ringer innan klockan sju på morgonen, då vet jag vad det handlar om.

Sjukskrivning. Utgifter på grund av något man inte styr över själv, för något den anställde gjort på sin fritid. Och försöka få arbetet utfört trots att man för dagen, eller värre, är hopplöst underbemannad. Nya lagar och regler som införs som gör att man inte vet om man kan ha företaget kvar, lagar som endast visar på dubbelmoralen hos den svenska vänstern. Misstänksamheten, missunsamheten, att inte kunna växa själv utan vara utlämnad åt andras viljor och nycker. Arrogansen från den politiska klassen som ser dig som en aldrig sinande källa till pengar att pytsa ut till andra.

Det är inte roligt att vara företagare i Sverige, om nu någon trodde det.

Jag var alltså på upptaktsmötet för Svenskt Näringslivs “Framtidskommission” alt. “Bäckström-kommissionen” alt. “Kriskommissionen“. Uppenbarligen har även okärt barn har många namn.

Men jag vet inte om det egentligen var det som sades där som var det intressanta, för vem som helst med lite insikt inom företagarnas värld vet att de är som människor är mest. Ur ett större perspektiv säger nog några av Liza Marklunds meningar från dagens Aftonbladet en bra bit mer än vad som blev sagt i Värnamo:

I Sverige är det alltid NÅGON ANNAN som ska se till att vi FÅR jobb.
Det kan vara staten, kommunen, landstinget, regeringen, något stort internationellt företag – kort sagt alltid någon odefinierbar övermakt i vars slagskugga vi alla är små viljelösa arbetsmyror.
En som uppfattar verkligheten så här är exempelvis Göran Persson. Inte en enda gång under sitt tal om arbetslösheten i Björkvik i söndags nämnde han Sveriges mesta arbetsgivare, nämligen alla landets 679700 privata företag.
Tillsammans sysselsätter dessa företag 2,7 miljoner personer.
99,2 procent av företagen har färre än 50 anställda, men i GP:s värld finns de inte. (Jag är själv en av alla dessa osynliga. Jag har inte uppburit någon anställning sedan i oktober 1997.)

Men arbetstillfällen är inga politiska julklappar. Göran Persson kan inte “skapa jobb”. Däremot kan han se till att människor har en rimlig möjlighet att leva, bo och arbeta där de själva vill och trivs.

Göran Persson ska alltså hålla sig borta så mycket som möjligt. Peta inte i våra liv, är du snäll.

Problemet är att den socialdemokrat som inte ser petandet som sitt livs kall är ännu inte född. Petandet är vad som definierat socialdemokratin sedan socialdemokratins begynnelse och det blir inte direkt mindre.

Det visar på föraktet för den lilla människan, när Göran Persson bygger lyxhus får några miljoner svenskar räkna varenda krona för att någon gång kunna unna sig något extra. Och orsaken är att socialdemokratin genom åren hindrat människor från att leva sina liv på det sätt de själv önskar, och tvingat dem leva det liv socialdemokraterna önskar. I samma gråa anda.

Göran Persson skapar inte jobb, han förstör dem. I stället borde vi lita på företagarna, där finns det i alla fall visioner. Och de handlar inte om att få gardinerna uppsatta och snön skottad.

Det är en usel samling politiker, detta land har.

Read Full Post »

I'll be there for you

Det regnar ju här i Småland. Så de som inte vågar sig till Värnamo i morgon för den jättespännande Bäckströms-kommissionens (vem kom på det namnet?) första hearing får läsa min blogg för en kommentar, förmodligen någon gång på eftermiddagen.

Se också den här texten från Svenskt Näringsliv.

En av de viktigaste frågorna kommissionen har att hantera är villkoren för nya och mindre företag. Svenskt Näringsliv har därför sammanställt en lägesrapport kring nyföretagandet i Sverige. Hur många nya företag startas egentligen och anställer de?

Read Full Post »

Trickle Up

Founded in 1979, the mission of Trickle Up is to help the lowest income people worldwide take the first steps up out of poverty, by providing conditional seed capital, business training and relevant support services essential to the launch or expansion of a microenterprise. This proven social and economic empowerment model is implemented in partnership with local agencies.

Trickle Up has supported over 130,000 businesses in more than 120 countries. Currently, Trickle Up is focusing its efforts in fourteen core countries. These countries are Bolivia, Burkina Faso, Cambodia, Ethiopia, Guatemala, Haiti, Honduras, India, Mali, Nepal, Nicaragua, Niger, and Uganda and the United States.

Hemsida.

Read Full Post »

Bloggtips

Peter Leeson, Pete Boettke och Chris Coyne har startat en ny blogg, The Austian Economists. Förmodligen blir det väldigt läsvärt. Den som undrar vad österrikisk ekonomi är, det har inte så mycket med landet att göra som några ekonomer med Österrike som hemland, kan bland annat läsa min c-uppsats [pdf] i nationalekonomi (hade jag haft möjlighet hade jag visserligen skrivit om den, men något kanske den kan ge).

Read Full Post »

Mer om sweatshops

Jag nämnde igår en artikel om s.k. sweatshops som, återigen, visar att lönen och arbetsförhållandena där är bättre än i “inhemska” fabriker. New Economist tipsar om en annan artikel [pdf] som tar upp kvinnors situation i Bangladesh:

…problems notwithstanding, my own research in the Bangladesh context suggests that the majority of women workers rated their access to employment in the garment factories in positive terms because of its improvements on what life had been like before (Kabeer,2000). They valued the satisfaction of a ‘proper’ job and the opportunity to earn a regular wage compared to the casualised and poorly paid forms of employment that had previously been their only options.

Some of the women in my study had used their newly-found earning power to renegotiate their relations within marriage, others to leave abusive marriages. Women who had previously not been able to help out their ageing parents once they got married now insisted on their right to do so. Yet others used their earnings to postpone early marriage and to challenge the practice of dowry.

Read Full Post »

Tala inte illa om de döda

Johnny Munkhammar i SvD:

En gemensam valuta, som i Hayeks anda för bort penningpolitiken från nationella politiker, stänger likt en guldmyntfot möjligheten att fuska sig ur problem och främjar därför reformer.

Att Hayek ville avskaffa penningpolitiken är en sak. Men han är knappast ensam om det och att nämna honom i ett sammanhang av monetär union är direkt galet.

Hayek förespråkade nämligen dess totala motsats, ett system med konkurrens även inom valutor. I sin skrift The Denationalization of Money skriver han följande:

“[Currency competition] seems to me both preferable and more practicable than the utopian scheme of introducing a new European currency, which would ultimately only have the effect of more deeply entrenching the source and root of all monitary evil, the government monopoly of the issueand control of money.”

Read Full Post »

Ett litet citat

An economy, in the strict sense of the word in which a household, a farm, or an enterprise can be called economies, consists of a complex of activities by which a given set of means is allocated in accordance with a unitary plan among the competing ends according to their relative importance. The market order serves no such single order of ends. What is commonly called a social or national economy is in this sense not a single economy but a network of many interlaced economies. Its order shares, as we shall see, with the order of an economy proper some formal characteristics but not the most important one: its activities are not governed by a single scale or hierarchy of ends. The belief that the economic activities of the individual members of society are or ought to be part of one economy in the strict sense of this term, and that what is commonly described as the economy of a country or a society ought to be ordered and judged by the same criteria as an economy proper, is a chief source of error in this field. But, whenever we speak of the economy of a country, or of the world, we are employing a term which suggests that these systems ought to be run on socialist lines and directed according to a single plan so as to serve a unitary system of ends.

While an economy proper is an organization in the technical sense in which we have defined the term, that is, a deliberate arrangement of the use of the means which are known to some single agency, the cosmos of the market neither is nor could be governed by such a single scale of ends; it serves the multiplicity of separate and incommensurable ends of all its separate members.

The confusion which has been created by the ambiguity of the word economy is so serious that for our present purposes it seems necessart to confine its use strictly to the original meaning in which it describes a complex of deliberately co-ordinated actions serving a single scale of ends, and to adopt another term to describe the system of numerous interrelated economies which constitute the market order. Since the name ‘catallactics’ has long ago been suggested for the science which deals with the market order and has more recently been revived, it would seem appropiate adopt a corresponding term for the market order itself. The term ‘catallactics’ was derived from the Greek verk katallattein (or katallassein) which meant, significantly, not only ‘to exchange’ but also ‘to admit into the community’ and ‘to change from enemy into friend’. From it the adjective ‘catallactic’ has been derived to serve in the place of ‘economic’ to describe the kind of phenomena with which the science of catallactics deal. The ancient Greeks knew neither this term nor had no corresponding noun; if they had formed one it would probably have been katallaxia. From this we can form an English term catallaxy which we shall use to describe the order brought about by the mutual adjustment of many individual economies in a market. A catallaxy is thus the special kind of spontaneous order produced by the market through people acting within the rules of the law of propert, tort and contract.

Friedrich Hayek: Law, Legislation and Liberty. Vol 2, The Mirage of Social Justice: The Market Order or Catallaxy. Sidan 107ff.

Read Full Post »