Spinneriverksamhet

“Kjell Bertuna” förnekar sig inte (vilket i och för sig inte är något nytt)

Storsatsningen på jobben har naturligtvis upprört den moderata maktalliansen som antyder att det rör sig om simpelt valfläsk. Men varför begränsa kritiken till sysselsättningspaketet? Hela det socialdemokratiska regeringsinnehavet är väl att betrakta som ett enda gigantiskt stycke valfläsk? Hör bara: Ramstarka statsfinanser, historisk låga räntor, obefintliga prisökningar, fallande arbetslöshet, stigande sysselsättning, störst reallöneökningar sedan 60-talet, bäst ekonomisk utveckling enligt EU, näst bäst välfärd enligt FN. Allt detta har s-regeringen pådyvlat väljarna i syfte att sitta kvar vid makten. I sanning skandalöst! Den ansvarsfulle väljaren bör naturligtvis avvisa detta lömska valfläsk och istället rösta för en genuint borgerlig politik med 500 procentiga räntor [sic!], massarbetslöshet och statsfinansiellt sammanbrott.

Inte en referens så långt ögat kan nå, men det kanske blir enklare så. Rent övergripande kan det ju vara bra att påpeka att den politik som förts de senaste åren och när detta har uppnåtts inte är av klassisk socialdemokratiskt snitt. Sedan tanken om full sysselsättning övergavs till förmån för lågt och stabilt penningvärde, som skulle uppnås tillsammans med fristående centralbank och budgettak, har den svenska ekonomin varit bra mycket mer stabilare än förut. Av någon anledning nämner socialdemokratin detta faktum väldigt sällan. Och dessutom kan man knappast komma dragandes med något borgerligt spöke eftersom även om man antar att de var skyldiga till 90-talskrisen så möjligheten att idag att ställa till med något liknande i det närmaste obefintlig. Två reformer som i så fall måste göras först är att avskaffa budgettaket och ställa centralbanken under politisk makt, något som idag endast en och annan socialdemokrat och Vänsterpartiet vill.

Så om Kjell Bertuna ska jubla över sådant som “ramstarka statsfinanser, historisk låga räntor, [och] obefintliga prisökningar” kanske han också bör berätta att det är uppnått under en tid då Socialdemokraterna fört en ekonomisk politik som rent historiskt är något helt annat än typisk för socialdemokratin.

Och om arbetslösheten faller och sysselsättningen ökar så finns det annat att förklara. T.ex. varför, enligt SCB, sysselsättningen i absoluta tal legat still de senaste 5 åren och i relativa tal sjunkt under samma period. Arbetslösheten har förvisso sjunkt något det senaste halvåret men man bör nog förklara för AMS att arbetsmarknaden är något annat än “svag”.

I övrigt kan man ju fundera över om EU verkligen håller med om att Sverige har den bästa ekonomiska utvecklingen och vilken nytta man har av bristfälliga välfärdsmått.

Sedan kan man ta itu med den socialdemokratiska historierevisionismen som säger att Socialdemokraterna inte hade något med 90-talskrisen att göra. Att sysselsättningen började minska och arbetslösheten öka innan de borgerliga kom till makten och långt innan deras första budget implementerades är i så fall konstigt. Och man kan ju försöka ignorera att fastighetsbubblan berodde på att Socialdemokraterna hade avreglerat finansmarknaden utan att för den skull ta bort räntesubventionerna som gjorde det mer eller mindre gratis att låna pengar. Konstigt nog verkar de som är oberoende av socialdemokratin ha en annan syn på verkligheten än Socialdemokraterna.

Men, jag ska inte skriva mer nu, vill ju inte förstöra någon socialdemokratisk festyra.

Lästips

• Smedjan: Stoppa pressarna – de etiska fonderna för kunder bakom ljuset
  Kristian Karlsson
• Smedjan: Det byggs och förtrycks
  Staffan Heimersson

Ena seklet är vår häpenhet stor över att kineser hade papper och krut innan dessa var uppfunna i Europa. Nästa kör vi huvudet i sanden och önsketänker, att den kinesiska kommunismen har ett mänskligare ansikte än den sovjetiska. I Sverige gick det så långt att den intellektuella eliten skrev hyllningstexter till folkkommunerna och teg om kulturrevolutionens barbari.

Skillnad på födelsedag och födelsedag

Havana Journal: In Castro’s Cuba, its ‘Happy Birthday’ — or else

Ask 1,000 people when President George W. Bush’s birthday is, and 999 probably will shrug. Ask 1,000 Cubans when President Fidel Castro’s birthday is, and most likely 999 will know.

Just one of the small and delightful differences between a free country and a communist dictatorship.

Read the whole thing.

Lustigheter från LO

LO publicerade idag ett pressmeddelande med anledning av Folkpartiets landsmöte som börjar imorgon. LO har läst några motioner och är inte alls glada.

På torsdag inleds folkpartiets landsmöte. Inför mötet finns en lång rad förslag som riktar sig mot dom anställda i Sverige. Samtliga förslag ökar arbetsgivarens makt och försvagar den enskilde på arbetsmarknaden.
– Folkpartiets förlag vittnar om en djup okunnighet om hur Svensk arbetsmarknad fungerar och om maktförhållanden på densamma. Blir förslagen verklighet så ökar rättslösheten och otryggheten i arbetslivet. Det ger instabilitet på arbetsmarknaden, sjunkande efterfrågan och färre jobb, säger LOs avtalssekreterare Erland Olauson.

Några av förslagen är:

– Utöka undantaget i LAS för två personer till att gälla alla företag och inte enbart de små.
– Fördubbla provanställningstiden till 12 månader.
– Tillåt visstidsanställning i två år.
– Arbetsgivarens förhandlingsskyldighet ersätts i vissa fall med informationsskyldighet.
– Fackets tolkningsföreträde avskaffas – arbetsgivarens ståndpunkt ska gälla tills AD avgjort frågan.
– Försvaga de fackliga stridsåtgärderna genom krav på proportionalitet. Åtgärder mot enmans och familjeföretag ska förbjudas.
– A-kassan ska trappas ner vi långvarig arbetslöshet och egenavgifterna ska höjas.

– Förslagen är ett rent frieri till småföretagarna, men den inte minst allvarliga konsekvensen blir att oseriösa företag utan kollektivavtal och med låga löner kommer att ges möjlighet att konkurrera ut seriösa företagare. Den grupp på arbetsmarknaden som drabbas värst är dessutom kvinnor. Deras otrygga anställningar kommer att öka markant och sätta dem i en ännu svårare situation när det gäller valet mellan arbete och barn. Kan det verkligen vara ett mål för folkpartiet, undrar Olausson.

Den första meningen i Erland Olaussons uttalande, “Folkpartiets förlag vittnar om en djup okunnighet om hur Svensk arbetsmarknad fungerar och om maktförhållanden på densamma”, är nog bland det lustigaste jag läst på länge.

Till att börja med har vi det uttjatade “argumentet” att den som inte håller med antingen är, som i det här fallet, okunnig eller inte har förstått. I en världsbild där avvikande åsikter inte tolereras och i stället ses som ett hot är det förstås alldeles naturligt.

Vidare har vi den numera obligatoriska referensen till de vackra och storsvenska, i detta fallet den svenska (förlåt, den Svenska) arbetsmarknaden. Blott Sverige Svensk arbetsmarknad har. Men att LO tillhör nationalvänstern är förstås inget nytt.

Vad Olausson menar med att Folkpartiet är okunnigt om maktförhållandet på arbetsmarknaden förstår jag inte. Uppenbarligen vill Folkpartiet ge företagarna mer att säga till om. Menar Olausson att den är förskjuten till arbetarnas [läs: fackföreningarnas] fördel och dagens läge är ett absolut minimiläge? Det säger förstås en hel del om arbetarrörelsens konservatism. Men var i så fall kommer Folkpartiets påstådda okunskap om detta maktförhållande in i bilden?

Eller menar Olausson att maktförhållandet redan idag är förskjutet till företagarnas fördel och att det inte bra med en ytterligare förskjutning? Den andra meningen i uttalandet, att förslagen leder till ökad [min anm.] rättslöshet och otrygghet, antyder att det är vad han menar. Men få se nu, några nyckelord i Folkpartiets förslag kanske kan visa att det inte är en rimlig ståndpunkt.

• “Utöka undantaget i LAS”, LAS är alltså normalfallet.
• “alla företag och inte enbart de små”, idag gäller de företag med mindre än 10 anställda. En gigantisk eftergift alltså.
• “Arbetsgivarens förhandlingsskyldighet”, behöver det ens kommenteras?
• “Fackets tolkningsföreträde”, behöver inte kommenteras skulle jag tro.
• “Försvaga de fackliga stridsåtgärderna genom krav på proportionalitet”. Inom straffrätten gäller proportionalitetsprincipen, ett straff ska vara proportionellt mot brottet. Någon sådan princip gäller däremot inte på fackets område.
• “Åtgärder mot enmans och familjeföretag ska förbjudas.” Facket med sina miljardtillgångar ska alltså inte få mobba småföretag.

Dessutom, trots punkterna ovan, och trots att arbetarrörelsen styrt Sverige i det närmaste obehindrat de senaste 70 åren så råder enligt Erland Olausson rättslöshet och otrygghet på den svenska arbetsmarknaden. Något tydligare bevis på den svenska arbetarrörelsens inkompetens finns förmodligen inte. Finns det något alternativ kvar än att socialisera hela det svenska näringslivet när inte ens 70 år av socialdemokratisk politik har hjälpt?

Men det handlar förstås om att fackföreningarna måste tuta i sina medlemmar att de är the underdogs i församlingen. Det stora stygga näringslivet kommer och äter upp dem om inte Socialdemokraterna, det parti som LO varit gifta med ända sedan starten*, sitter vid makten. Men samtidigt måste han alltså ifrågasätta arbetarrörelsens kompetens, det är ganska underhållande i sig.

* Ett faktum som gör att Olaussons gnäll om att Folkpartiet friar till småföretagen blir urbota dumt. Undrar vad han tycker om dagens utspel från Per Nuder, sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagen. Har LO närt en bigamist vid sin barm?

Saker som inte går ihop

På motallians.se skriver Lena Dahlström att Moderaternas politik inte går ihop. Det stämmer, för det är inte särskilt konsekvent att vara mot Stockholms trängselavgifter samtidigt som man vill utöka trafikförsäkringen för bilägarna. Bägge åtgärderna syftar till att de som ger upphov till de externa kostnaderna också ska stå för notan.

Å andra sidan kanske Lena Dahlström har lust att berätta hur man kan vara för trängselavgifterna men mot Moderaternas förslag att utöka trafikförsäkring. Det är nämligen precis lika inkonsekvent. Och sedan att en sosse klagar över adminstration är förstås hur roligt som helst.

Uppdatering: Lena Dahlström har svarat, i en kommentar till det inlägg jag kommenterade. Lite förvirrande, precis som hennes svar:

Det finns flera skillnader mellan miljöavgifter och trafikförsäkringarna. En av dem handlar dock inte om kostnader. Miljöavgifterna syftar även till att få bilisterna att “sprida ut sig” över dagen. Detta ökar tillgängligheten och minskar utsläppen. Dessutom så satsar man mer på kollektivtrafiken vilket innebär att man förbättrar alternativen till bilen under högtrafik.
Trafikförsäkringen ger inga alternativ. Är du yngre kommer du att få en premie oavsett hur och när du kör.
Dessutom gillar jag den generella välfärden och jag är inte heller för att vi ska bygga upp system där idrottare, rökare, etc själva ska få egna försäkringar.
Som den sosse jag är, så gillar jag visst administration och byråkrati, den administration som säkerställer vår demokrati och värnar vår offentlighetsprincip. Det kostar, men det tycker jag det är värt.

Mycket konstigt. Tusentals bilister i form av trafikanter i Stockholm får ökade kostnader vilket leder till ändrat beteende, “ökar tillgängligheten och minskar utsläppen”. Tusentals bilister i form av unga bilförare får ökade kostnader men ändrar inte sitt beteende. Finns det någon magisk anledning till varför det är skillnad? Inte som jag kan se det; ökade premier leder till ändrat beteende i form av nyttjande av säkrare bilar med lägre premie, säkrare användning av befintligt fordon, användande av alternativa transportmedel, etc. Faktum är att en utökning av trafikförsäkringen till viss del har precis samma effekter som en trängselskatter, men av andra anledningar.

Kanske man kan citera ur en EU-rapport från 1999 som behandlar ämnet trafikolyckor och hur man täcker dess kostnader.

Current approaches are implicitly based on general taxation or specific transport taxes such as fuel and vehicle taxes. However these are poor proxies as they are not based on the costs of accidents and provide no signals to users to alter their behaviour with regard to accidents (two requirements of an efficient economic policy tool). If such tools are used at all, they should take into account transport safety features (for instance reducing vehicle taxes when safety features are added). The greater use and variability of traffic fines, based more closely on incremental accident risks could also be a means of improving the incentives to take more care travelling.

The use of insurance premiums has also been considered. In a deregulated insurance industry, premiums vary considerably to reflect quite fine degrees of accident risk and cost. Insurance by its nature insulates the transport user against the risk of facing the cost of an accident and may change risk-avoiding behaviour (the “moral hazard”). However, greater variability of insurance premiums and refined bonus/malus systems do send a signal to transport users; can clearly be set to reflect the costs involved (including both material and non material costs); and unlike fines, are directly attributable to meeting the costs of the accident in practice. Premiums based solely on such costs would not be excessively high (and so would avoid the risk of increasing the number of uninsured drivers) but would not necessarily cover average costs. The working group therefore believes that a sophisticated insurance structure based on detailed risk information and reflecting the different variable components of the costs of accidents is the most satisfactory available means of internalising the external costs of transport accidents. Particularly in the case of medical costs, the use of insurance switches expenditure from general taxation to users, in the manner expected in a user pays system. If the insurance system is unable to reflect these different costs continued use of the tax system may be necessary. In urban areas the importance of a mix of policy instruments are highlighted.

Det är vad forskarna inom ämnet säger, men Lena Dahlström har förstås rätt till sin åsikt.

I vilket fall som helst, bägge åtgärderna syftar till att internalisera de externa kostnaderna. Man kan förstås argumentera för att den ena politiken är lämplig men inte den andra, men att anklaga någon för inkonsekvens när man är lika inkonsekvent själv är befängt.

Lästips

Bland de saker man missat när man haft annat för sig är att Institute of Economic Affairs har återutgett Friedrich Hayeks The Road to Serfdom (på svenska Vägen till träldom) och The Intellectuals and Socialism.

The Road to Serfdom är den version av boken som publicerades i Reader’s Digest 1945. Som sammanfattning kan man säga att den handlar om risken att den politik som förs vid undantagstillstånd, i det här fallet krig, fortplantar sig till mer normala omständigheter och därmed hotar det öppna samhället. Det sägs att boken enligt egen utsago gjorde Olof Palme till socialdemokrat, och eftersom boken har undertiteln “To Socialists of All Parties” kan man fundera över vad han var innan han läste den.

The Intellectuals and Socialism handlar om kollektivismen och hur man bekämpar den. Hayek försöker också förklara varför just de intellektuella föll för kollektivismen som de i stor utsträckning gjorde, artikeln är från 1949. Förklaringen är, kortfattat, inte att de gjorde det på grund av ondska eller illvillighet, snarare hade de ofta goda intentioner.

Hela boken går att ladda ner från IEA:s hemsida, och jag vill dessutom passa på att återigen tipsa om Towards a Liberal Utopia? som de gav ut i våras.

Staten är staten är staten

Då och då får man från liberaler höra att de minsann ska flytta från Sverige och till USA. För där är allt så mycket bättre. Det får stå för dem, jag skulle förmodligen inte flytta till USA av anledningen att det skulle vara så mycket mer liberalt där, och följande lilla historia kanske ger en indikation om varför.

Those who believe in the adage “when it rains, it pours” might take the tale of the plaintiffs in Kelo v. New London [min länk] as a cue to buy two of every animal and a load of wood from Home Depot. The U.S. Supreme Court recently found that the city’s original seizure of private property was constitutional under the principal of eminent domain, and now New London is claiming that the affected homeowners were living on city land for the duration of the lawsuit and owe back rent. It’s a new definition of chutzpah: Confiscate land and charge back rent for the years the owners fought confiscation.

In some cases, their debt could amount to hundreds of thousands of dollars. Moreover, the homeowners are being offered buyouts based on the market rate as it was in 2000 .

Jag gråter nu.

"I'm the guy in the red shirt"

Harry Hutton har fler bilder och kommentarer från diktaturkramarnas samkväm i Venezuela.

-Um, why do you have a picture of Stalin on your shirt?
-He is one of the classic figures in the history of development. After the death of Lenin, he was the one who maintained the character of the Soviet Union.
-But did he not…?
-Yeah, yeah, he killed a bunch of people, we can all agree that’s terrible. But why does no one ever talk about all the good things he did?

Then he started ranting about Brezhnev. I made my excuses and left.

Sweet.

Lästips

• Reason: The Iconoclast
  Salman Rushdie discusses free speech, fundamentalism, America’s place in the world, and his new essay collection
• Economics as a Coordination Problem: The Contributions of Friedrich A. Hayek
  Bok av Gerald O’Driscoll.
• EconLib: Everybody Loves Mikey
  Michael Munger

“Do people do things for us because those people are good, because they love us? Sometimes they do. Your family loves you, and your friends would sacrifice things for you. But for most of us, family and friends is a pretty small group…. Something other than love, and altruism, has to organize all the thousands of activities and choices we all depend on every day.”

Blir det inte bättre kan ni lägga ner

[Till er som kommer hit efter att ha sökt på “kemisk kastrering” kan jag säga att ett par relevanta länkar finns i det här inlägget.]

Själva tanken med Motallians.se är, enligt de som står bakom, att bemöta de borgerligas utspel i media.

På den gemensamma bloggen Motallians.se kommer vi att granska, ifrågasätta och sticka hål på de borgerliga partiernas och deras företrädares myter. Allt för länge har borgerligheten fått stå oemotsagda.

Nu ger vi svar på tal. Nu startar motallians. En gruppblogg mot Alliansen och mot en borglig seger i 2006 års val. Här bemöter och bevakar vi högerns utspel i media, högerpressen och här går vi svaromål.

Nu startar Motalliansen, en blogg för oss som inte vill ha en borgerlig regering. Syftet med Motalliansen är att granska borgerlighetens utspel och påståenden samt medias bevakning av densamma.

Ikväll var det premiär för Motallians – en gruppblogg för oss som inte vill ha en borgerlig regering. Motallians är partiobunden (även om många av oss är aktiva i olika partier) och har som syfte är att bemöta och belysa högeralliansens utspel och dra vårt strå till stacken för att förhindra en borgerlig valseger nästa år.

När svensk massmedia är upptagen med att på gammaldags manér sitta brevid de fyra ledarna för svensk samling till höger – den så kallade alliansen – när de äter middag å tindra med ögonen. När 80 procent av ledarsidorna fylls med okritiska hyllningsartiklar till ett regeringsalternativ som hittills inte lyckats producera en gemensam politik för Sverige. När ogenomtänkt nedskärningspolitik presenteras som patentlösningar för tillväxt, för arbete och välfärd och ingen i det offentliga rummet har ork att säga emot. Då är det dags för en gräsrotsreaktion!

Jag förmodar att ni vid det här laget fattat poängen. Kanske ni då kan förklara poängen med Anders Löwdins senaste inlägg.

Kristina Axén Olin (m), DN artikel – vill kunna kemiskt kastrera våldtäktsmän som återfaller i brott. Som vanligt så är hon fel ute. Vetenskapen tillbakavisar att kemisk kastrering skulle kunna fungerar tillfredsställande för att kunna fungera brottförebryggande i de här fallen. Dessutom så har strängare straff en mycket liten effekt på denna typ av brottslighet.

Batonghögern är ute i ogjort väder……

Som kritik mot Kristina Axén Olin är inlägget förstås fullständigt värdelös. Axén Olin påstår något, Löwdin “argumenterar” mot påståendet genom att påstå något annat men utan att referera till källa och använder sig som slutkläm av ett invektiv. Verkligen hög klass.

Men om man nu skulle vilja veta om kemisk kastrering är en bra idé, vart ska man vända sig? Ett alternativ vore att läsa den artikel i DN som Löwdin länkar till där Axén Olins uttalande finns. För DN:s reporter har frågat några som man kan tänka sig besitter en del kunskap:

– Jag har läst rapporter som visar att det fungerar till 100 procent, säger [Kristina Axén Olin].

– Då sitter hon inne med mer kunskap än vi som jobbar med det här. Det finns en undertext av “nu jävlar” och det har jag full förståelse för men att tvinga folk till läkemedelsbehandling är mer problematiskt än så, säger Niklas Långström, forskare och docent vid Centrum för våldsprevention vid Karolinska institutet.

Kriminalvården använder främst samtalsterapi i behandlingen av sexualförbrytare, ibland i kombination med kemisk kastrering. Då kan det fungera.

– Kemisk kastrering har blivit ett skällsord i vissa kretsar, nästan tabubelagt. Även om det inte är en universallösning skulle vi behöva öppna mer för användningen, men på frivillig basis, säger Martin Grann.

Brottsförebyggande rådets chef Jan Andersson tror inte på kemisk kastrering som ett hot.

– Det förebygger inte våldtäkter. Vi har redan i dag stränga straff och det fungerar inte avskräckande. Straffsatsen har inte den effekten. Att lägga till kemisk kastrering avhåller ingen, säger han.

Med andra ord, den media som det påstås inte ifrågasätter de borgerligas utspel var till bättre hjälp än den blogg som skulle råda bot på det hela.

Man kan förstås hävda att Löwdins länk till artikeln i DN räckte som referens. Men det finns ingen antydan i inlägget att artikeln skulle motbevisa Axén Olins påstående, i stället hänvisar Löwdin vagt till “vetenskapen”. Dessutom blir det lite lustigt om en blogg som ska komplettera media och kritisera borgerligheten endast gör en rewrite på tidningsartiklar. En usel rewrite, till på köpet, som inte bidrar med något mer än invektiv.