Låneord

Ge fan i vilket sorts mjöl jag har i påsen.

Johan Hakelius är bra som vanligt.

(Fast han kanske kan dumpa de där polisongerna)

Read Full Post »

Stikkan är bra

Det brukar han vara. Men denna gången är det lite extra bra. Även om jag tycker att han och hans fru planerar julen obscent tidigt.

Men det finns andra signaler som vi inte lärt oss identifiera och bekämpa. En sådan är inställningen att pappa staten vet bäst.

Diskussionen om män och skuld (eller ansvar) har med det här att göra. Genast flockas alla gamla kollektivister kring en ny metod att göra folk skamsna och undergivna. Som hunden återvänder till sin egen spya har nu etatisterna återvänt till sina gamla tankegångar om att den enskilde ska underordna sig helt och hållet till de kollektiva syftena.

Tanken på kollektivt ansvar bland män, där varje enskild man ska ta ansvar också för vad andra karlar gör är inte bara en kollektivistisk reflex, utan vissa hävdar att det är ett led i en politisk taktik. Syftet är att illustrera vad som händer när män betraktas som grupp och tillskrivs vissa gemensamma egenskaper – på samma sätt som kvinnor ges kollektiva beskrivningar. Männen får smaka på sin egen medicin. Det pekar på hur absurt det är att ge individer ansvar utifrån sin grupptillhörighet. Därmed skulle kraven på “kollektivt ansvar” vara en slags parodi på manssamhällets syn på kvinnor som fjolliga och hariga.

Kanske är det en träffande iakttagelse. Tanken på kollektivt ansvar är så absurt att det inte är meningen att tas på allvar. Men jag tror inte att de som driver detta har den typen av humor. Men taktiskt kan det vara, men försöken att tvinga in oss i resonemang om kollektivt ansvar syftar inte till att frigöra oss som individer utan inordna oss i en kollektivistisk dominans.

Det är INTE en frigörelse av människor som är syftet, inte att skapa ett samhälle där alla har möjlighet att odla sin personlighet, utan istället handlar det om en kollektivisering. Det är ingen slump att fd kommunister rör sig som fisken i vattnet i de här kretsarna. Schymans Talibantal var bara ett exempel på en djupt ideologiskt förankrad kollektivism som blev helt feltolkat. Samma människor som jagar kommunister för att de kallar sig kommunister bör också lägga lite energi på att jaga de som är kommunister men som inte kallar sig kommunister.

En verkligt samhällskritisk feminism borde rota lite mer i de grundläggande frågeställningarna om vad det är för “strukturer” som formerar samhället i stort, inte reducera resonemanget till att BARA handla om mäns förtryck av kvinnor. Den enda tankefiguren som styr oss är inte bara männens supremati, utan det finns många andra osynliga makt- och dominansförhållanden.

Läs hela rasket.

Read Full Post »

Intressant om presidentvalet

Reason: The Country Didn’t Turn Right: But the GOP Did

If anything structurally important happened in 2004, it was that the country moved to the right a little, but the Republican Party moved to the right a lot.

Read Full Post »

Inte Anders och Måns utan bättre

Mina favoritböcker när jag var liten var Så funkar det… Så jag blev minst sagt nostalgisk när jag hittade How It Works…The Computer (via Geekpress).

Read Full Post »

Apropå Nordkorea

Der Spiegel hade en intressant artikel för några veckor sedan.

[Via Arts & Letters Daily]

Read Full Post »

Bush och Persson – lika som bär

Mattias Svensson:

“Du kanske invänder att du inte vill att ett land styrs av en person som gjort sig känd för att bara tillsätta partikamrater och ja-sägare i administrationen, som på storfinansens uppdrag stryker diktaturer medhårs om de har stora exportmarknader, som ofta talar om sin kristna tro och hur den vägleder hans arbete och som inte dragit sig för direkta hot mot dem som inte är lojala mot nationen i kristider. I så fall kan jag bara hålla med. Jag gillar inte heller Göran Persson.”

Read Full Post »

Endast för okänsliga läsare

Oskar Lidåker listar myndigheter. Och får fram en otäckt lång lista. Expressen hade för några år sedan en ledare där de rabblade upp en massa skatter, den otäcka listan finns här (punkt 8).

Read Full Post »

En glad nyhet kanske

"Klistermärken med glada gubbar som vid entrén talar om vilka resturanger som är godkända kan trots allt bli verklighet i Jönköping."

Radio Jönköping

Read Full Post »

Objektivt från Subjektiv

Och så läser ni Daniel Ekmans inlägg om Calle Jonsson.

Read Full Post »

Mycket väsen för ingenting

Det är mycket gnällande nu. En massa fjantigt gnäll till och med. Så jag ska passa på och gnälla lite jag med.

Bloggar ska ha kommentarer. Hävdas det. Har de inte det så är de något annat, “bloggar” till exempel. Indignationen är stor på sina håll.

Personligen har jag aldrig förstått vad problemet är. Det finns väl inget i definitionen av blogg som säger att det måste gå att kommentera inläggen? Någon påpekade något i stil med att vanliga dagboksinlägg sällan går att kommentera, och bloggar är endast en variant av en dagbok.

Den akademiska artikeln The Power and Politics of Blogs av (bloggarna) Daniel Drezner och Henry Farrell definierar bloggar som“a web page with minimal to no external editing, providing on-line commentary, periodically updated and presented in reverse chronological order, with hyperlinks to other online sources.”Uppenbarligen ser inte de det som ett krav att läsarna kan kommentera det som skrivs direkt på bloggen. Inte heller NE nämner kommentarsfunktion som krav när de definierar vad en blogg är.

Det verkar som kommentarslösa bloggar är ett svenskt problem. Personligen läste jag utländska bloggar innan jag började blogga själv och innan jag började läsa bloggar från Sverige i större utsträckning. Och aldrig har jag sett någon utländsk blogg klaga över att andra bloggar inte har någon kommentarsfunktion (däremot har jag sett det beklagats när bloggar av olika anledningar tagit bort funktionen).

Vissa konspirationsteoretiker vill mena att anledningen är att bloggarna inte vill ha kritik. Det är så klart en alldeles för förenklad syn på det hela. Om man tittar på de mest kända (Johan Norberg, PJ, Dick Erixon) så har de uppenbarligen valt bort de vanligaste bloggverktygen (Blogger, Movable Type, Typepad, WordPress) för mer “primitiva” varianter. Dick Erixon skriver till exempel sina inlägg helt utan bloggverktyg. Med andra ord, det finns teknologiska förklaringar.

I PJ:s fall är det ju dessutom så att det finns en juridisk aspekt. Hans blogg är en del av en tidning och därmed gäller vissa lagar. Aftonbladet fälldes ju för hets mot folkgrupp för några år sedan på grund av något som skrivits på deras debattforum. Att sätta någon att moderera bloggkommentarer för att slippa potentiella åtal är förmodligen inget alternativ för SvD. Då är det enklare att skippa kommentarer helt.

Problemet är i vilket fall som helst betydligt överdrivet. Om nu en blogg inte har en kommentarsfunktion, skriv en kommentar på er egna blogg istället. Om ni inte ids göra det kan man väl förmoda att det inte var så viktigt ändå. Det är ju inte konstigare att kommentera andra bloggar på sin egen blogg än det är att kommentera tidningarnas nyhetsartiklar, något som sker dagligen. Ska det vara så svårt att vara lite aktiv själv?

Det andra “problemet” just nu är att den svenska bloggosfären är högervriden. Vilket väl är en sanning med modifikation. Bland de som “hörs” mest kanske det stämmer, men sett över hela fältet torde större delen av de svenska bloggarna vara ganska opolitiska.

Och om nu liberalerna och/eller “timbroiterna” hörs mest, gör något åt det då. Att istället sitta hemma i sin kammare och tjura är sådär lagom reaktionärt. Någon djävla revolutionär anda får det väl ändå vara i vänstern? Det är alldeles för mycket snack och för lite verkstad.

Dessutom, går man efter vissa kommentarer som dök upp efter Johan Norberg och Björn Wallaces debattartikel i DN om den politiska slagsidan på biblioteken får man väl förmoda att högern bloggar roligare och bättre. Eller?

Uppdatering: Listdeltagare Nicklas Lundblad har liknande tankegångar.

Read Full Post »